Innan du börjar investera, innan du amorterar extra, innan något annat: skaffa en buffert. Det är pengar som bara ligger och väntar, redo den dag tvättmaskinen dör eller du blir av med jobbet. Det känns tråkigt att spara till något som inte växer, men bufferten är det som gör att allt annat i din ekonomi kan vara lugnt.
Sikta på tre till sex månaders utgifter på ett sparkonto med insättningsgaranti och ränta, skilt från lönekontot. Aldrig i fonder eller på ett ISK: bufferten ska inte kunna sjunka i värde just när du behöver den. Bygg den med en automatisk överföring på lönedagen, och fyll på igen varje gång du använt den.
Jag går igenom varför bufferten kommer först, hur mycket du behöver, var den ska ligga och hur du bygger den även när det är ont om pengar.
Varför bufferten kommer först
Livet skickar räkningar du inte planerat: en tandläkare, en sönderslagen telefon, en månad utan jobb. Utan buffert löser du dem med kort eller sms-lån, och en oförutsedd utgift blir början på en dyr skuld. Med buffert är samma händelse bara en irritation. Bufferten är också det som gör att du kan investera lugnt: har du pengar undanlagda behöver du aldrig sälja dina fonder när börsen är nere för att bilen gick sönder. Därför kommer den före allt annat.
Hur mycket du behöver
Tumregeln är tre till sex månaders utgifter, men börja mindre. Konsumentverket brukar peka på en liten grundbuffert på några tusenlappar bara för de vanligaste smällarna, och den är ett utmärkt första mål. Därefter bygger du vidare mot tre till sex månader beroende på din situation: har du fast jobb, sambo som också jobbar och inga barn räcker det lägre; är du ensam, har oregelbunden inkomst eller försörjningsansvar, sikta högre. Poängen är månaders utgifter, inte månaders lön; det är vad du faktiskt gör av med som avgör.
Säg att du gör av med 20 000 kr i månaden. Då motsvarar tre månader 60 000 kr och sex månader 120 000 kr. Det låter mycket, men börja med ett första delmål på 20 000 kr och bygg vidare. Med 2 000 kr i månaden når du dit på tio månader, och den fulla tremånadersbufferten på runt två och ett halvt år. Litet och jämnt slår stort och aldrig.
Var den ska ligga
På ett vanligt sparkonto, skilt från lönekontot så du inte råkar göra av med den, och med insättningsgaranti (skyddet som garanterar dina pengar upp till drygt en miljon kronor per bank om banken går omkull). Välj gärna ett konto med lite ränta, men jaga inte tiondelar: bufferten ska framför allt vara trygg och åtkomlig, inte växa. Och lägg den aldrig i fonder eller på ett ISK. Poängen med bufferten är att den ska vara exakt lika stor den dagen du behöver den, och börsen har en oförskämd vana att vara nere just när livet krånglar.
Buffert eller betala av skulder först?
En vanlig fråga: har du dyra skulder, som en kreditkortsskuld eller ett sms-lån med hög ränta, ska du då spara eller betala av? Mitt svar är både och, i den här ordningen. Börja med en liten grundbuffert på några tusenlappar så du inte tvingas låna igen vid nästa smäll. Kasta sedan allt du kan på att bli av med den dyra skulden, för ingen buffert i världen ger dig tjugo eller trettio procents avkastning, men en dyr skuld kostar dig precis det. Först när de dyra skulderna är borta bygger du den fulla bufferten och börjar investera. Bolån och andra billiga lån med låg ränta behöver du däremot inte prioritera bort bufferten för.
Bygg den på en snål budget
Knepet är att inte försöka spara det som blir över, för det blir sällan något över. Sätt i stället upp en automatisk överföring till sparkontot på lönedagen, innan pengarna hinner användas. Börja med ett belopp som inte gör ont, även om det är små hundralappar, och höj när du kan. Runda summor från sålda prylar eller återbäring på skatten kan snabba på. Se hur snabbt målet närmar sig i sparäknaren, och kolla helheten i hälsokollen. En bra vana är att höja överföringen lite varje gång lönen stiger; de pengarna har aldrig varit en del av din vardagsekonomi, så du saknar dem inte, och bufferten växer av sig själv.
När du använt den
Bufferten är till för att användas, så känn ingen skuld när en riktig oförutsedd utgift dyker upp; det var precis det här den fanns till för. Det enda som gäller efteråt är att fylla på den igen, med samma automatiska överföring som byggde den. En buffert som används och fylls på gör sitt jobb; en som du aldrig rör av rädsla, eller en som tömts och aldrig fyllts, gör det inte.
Min rekommendation
Min egen buffert är det tråkigaste kontot jag har och samtidigt det jag är gladast över. Börja idag, med vilket belopp som helst, på ett separat sparkonto med insättningsgaranti, sätt upp en automatisk överföring på lönedagen och glöm den. Första delmålet är några tusenlappar; slutmålet tre till sex månaders utgifter. När bufferten står där kan du börja investera med lugnt sinne, och det är då pengarna verkligen börjar arbeta. Jag har aldrig ångrat en krona jag lagt undan, inte ens de år jag aldrig behövt röra den; det är sinnesron man betalar för, och den är billig. Men bufferten först; den är grunden allt annat vilar på.